när två blev tre

Det kan inte finnas nån som är mer klantig än jag.. Jag spiller alltid på mig, vad det än är. Speciellt nyponsoppa är något som brukar synas på mina hemma-mys-tröjor. Jag går alltid in i dörrar, om dörren är en meter bred går jag alltid så att jag slår i axeln i dörrkarmen. Men som igår till exempel så skulle Björn å jag städa, det brukar gå ganska bra. Men jag drog ut soffbordet ( och var fullt medveten om att det var väldigt nära huvet) för att dammsuga under soffan. Aaj, självklart slår jag i huvet i den onödigt vassa bordskanten, det gjorde superont! Men men, inget att deppa för, dammsugeriet var tvunget att fortsätta. I sovrummet var listerna vääldigt dammiga, så jag tar av den där stora grejen och tar sen smala för att fixa rent. Bara det att då råkar gardinen hänga med i den smala och i den andra handen håller jag den långa grejen som slår ner rätt på foten. AjAj igen..!  Man kan tro att allt slutar där, men nänä. Idag skulle jag vara duktig att baka semlor, allt gick bra. Men så stod ett paket med grädde på diskbänken, jag skulle ställa in den men så råkade elvispen stå precis där å den råkar jag få igång så det skvätter grädde över halva köket. Snälla - lås in mig. Jag kan ju inte vara i möblerade rum.. Såhär är det nästan varje dag, Björn är ju likadan, stackars våra barn. Dom kommer ju ha haklapp tills dom går i högstadiet..