när två blev tre

Det här inlägget kommer att tillägnas världens bästa Elin! Min vapendragare och vän!

Det finns inte ord för hur mycket jag kommer sakna henne och våra totalt galna stunder tillsammans. Hur började vår historia tillsammans? Man skulle kunna tro att vi känt varandra i evigheter, sen vi var små bebisar. Men nädå. Det var nämligen i kursen Globala Miljö och överlevnadsfrågor som våra vägar möttes. I en stor aula med trista föreläsningar om mangroveregnskogar och en torr lärare som drog upp en gitarr och sjöng miljölåtar. Vi slog ihjäl tiden med Metros korsord och sudoku, skrev stafettberättelser om en kvinlig anstäld på Astra Zeneca i Karlstad. Vi ritade fula vikgubbar och fick skrattanfall. Det är ju bra att vi tar våra studier på så stort allvar.. Åren går, nu står vi här och trampar i vår C-uppsats och innan dess har vi tragglat statistik och vetenskapliga metoder. Vi är, om vi får säga det själva, otroligt bra på att sjunga, fantastiskt roliga och dessutom jäkligt snygga.

Du ställer alltid upp för mig och du ska veta att jag alltid kommer göra samma för dig. Det kommer bli såå tomt att inte ha dig inpå knuten när mitt flyttlass går till Linköping om mindre än en månad.

Love you!!!  Tillsist så kan jag väl säga om jag nånsin blir en skådis vill du bli min lök? Haha..