när två blev tre

Är det bara jag eller finns det fler like me? Som inte har något mellanläge, antingen är det på topp eller på botten, glad eller nere.. Jag är verkligen antingen eller. Ibland önskar jag att jag kunde styra lite mer över det, men tydligen går det inte. Men det är väl det som gör mig till Sara, bara att acceptera. Dock har min korta stubin blivit allt längre med åren - men det är bra att kunna säga ifrån och ha lite skinn på näsan, det säger iaf mamma  =) Och hon har nästan alltid rätt.

Well well, nu är jag påväg uppåt igen, trodde att det skulle bli en sån där vår som det annars brukar bli med lite lagom ångest för lite allt möjligt onödigt. Men nää, det har det verkligen inte varit, har nog aldrig mått så bra som jag gör nu!  Men trots detta lyssnar jag på en massa deppmusik, så please ge mig en glad låt! Det behövs verkligen för idag kom hösten till Jönköping, några få plusgrader och en massa dimma, nästan som smog (kanske inte, men det kändes så) inte alls kul! För det första är det väldigt omysigt, för det andra så tål inte mitt hår dimma och fukt (det blir lockigt som på en liten tant), för det tredje så var det fruktansvärt kallt när vi gick hem från bion. Vill ju ha sol, värme, nattliga dopp i sjön hemma, kvällspromenader till ljudet av syrsor, glass från Bosses i domkyrkoparken, grillkväll med vänner,  en heldag på stranden. Soliga dagar är ju underbart, men det finns faktiskt något som slår det, en varm, ljummen sommarnatt! Love it! Så snälla sommar kom!