Det var en socialantropologisk studie, ja jag lovar!
Hmm, så mycket tankar efter gårdagen klassåterträff. Tänk att det har gått tio år sen jag lämnade Boxholm för gott, för jag tror nog inte att jag återvänder. Åren på högstadiet var, som för många andra, omtumlande, ett virrvarr av homoner och känslor. Där ett stoort problem, som idag betraktas som en litet pluttproblem, gjorde att hela världen rasade samman, typ.. Att tänka så mkt på skolan och betyg var tyvärr ingen jag just då prioriterade, såhär i efterhand är det inget jag ångrar för oftast hade jag rätt så kul. Men när jag tänker tillbaka på tiden i Boxholm får jag ett obehagligt sug i magen, sådär pirrig man bara kan vara om är 15 år och skoltrött, kär och allmänt tonårsrabiat. Ja, förlåt mamma & pappa för alla dörrar, skrik och stamp i trappan. Förlåt! Men jag repade mig, fick ett bra slutbetyg i gymnasiet, fastnade i den akademiska världen i fem (!) år och hittade mig själv, så igår när jag satt på tåget tillbaka till stan kände jag ett inre lugn, jag mår bra, är stolt att jag är där jag är. Jag har klarat mig bra, och jag jag har ett utveckande arbete, uuunderbara vänner en fantastisk andra hälft och en mamma & pappa som trots min tonårsperiod tycker om mig.. Ja, lätt att bli lite sentimental men det bjuder jag på..
Varför längtar du
till den dag då du ska fylla sju
Varför skynda på
när den tiden snart är här ändå
och det liv som du har
alla tusentals dar
passerar på ett litet kick
Så medans ditt hjärta slår an
passa på om du kan
fånga varje ögonblick
Första gången som du ska hålla nån i hand
Första gången som du ska kyssa någon man
Första gången som du är
riktigt kär
Snart är den dagen här
Första gången som du ska falla ner i gråt
Första gången som du ska tigga om förlåt
Första gången som du är
hopplöst kär
Du som inte än
börjat måla dig kring ögonen
tänt en cigarett
hört på Bowie eller Nazareth
fått ett streck i kemi
vart på kurs i Torquay
färgat håret blått
vart så full så du spytt
då din oskuld flytt
behöver inte ha så brått
Första gången som du ska hålla nån i hand
Första gången som du ska kyssa någon man
Första gången som du är
riktigt kär
Snart är den dagen här
Första gången som du ska falla ner i gråt
Första gången som du ska tigga om förlåt
Första gången som du är
hopplöst kär
Och plötsligt så har du nått fram till den dag
då du ligger och tänker som jag
Varför längtar du så
när det går så fort ändå
Första gången som du ska hålla nån i hand
Första gången som du ska kyssa någon man
Första gången som du är
riktigt kär
Snart är den dagen här
Första gången som du ska falla ner i gråt
Första gången som du ska tigga om förlåt
Första gången som du är
hopplöst kär
Fint och smart skrivet, vi ska vara evigt tacksamma att vi hade förstånd nog att försvinna från våra rötter och utveckas som människor. Jag är tacksam för att jag har dig också, baby! Luv!