I'm putting my foot down
Det finns stunder i liver när jag önskar att vi inte bodde i stan, utan ute på en öde, tyst & mörk åker. En sån stund var det igår natt, det började med att ett gäng manliga studenter (jaa, det brukar vara studenter och så var det även igår natt) hade cykel/fylle/kasta/glas/kissa på husfasad fest! Det var med andra ord ett jäkla liv! Ja, när festen var slut efter en timme tog det ju nån timme innan jag lyckades somna. Men då drog grannarnas efterfest igång, personligen älskar jag Bob Dylan men inte halv fyra på morgonen. Som den surkärring jag är ringde jag Botrygg så dom kunde ta vår granne i örat - för det är inte första gången han går loss i sin cd-samling klockan fyra på morgonen.
Jag var med andra org seg som en ferraribil på jobbet igår, somnade gott i tvsoffan efter det obligatoriska fredagsvinet!